Två barn sover med sin mamma och pappa. Ett av dem vaknar mitt i natten och kaskadkräks. Gallskriker. Lampor tänds, täcken och sängkläder byts, barnet duschas, gråter, får ny blöja, ny pyjamas och somnar tillsist. Några timmar senare vaknar samma barn igen. Kräks. Hostar och gråter, gråter. Lampor tänds, mamman och pappan pratar, någon sjunger för barnet, täcken och sängkläder byts, alla som behöver det duschar, mer gråt och mer sång. Och så lugnt, äntligen.
Och det andra barnet? Han sover natten igenom. En meter ifrån hela kalabaliken. Vad är han gjord av? Hur är det möjligt?
Så kan det också vara när man är småbarnsföräldrar. Men det brukar ge med sig efter någon dag.
SvaraRaderaMamma
Håller med mamma - det går över men till dess
SvaraRaderaär det en nog en kväljande upplevelse. En snabb
återgång till det vanliga tillönskas. En hälsning från forntiden då det var modernt även
då.
Men krya på lill-putte!!
SvaraRaderaSkönt att storebror sov så skönt i kalabaliken :)
Kram kram A
Ja, hur är det möjligt. Har varit med om precis samma scenario. Det är enda nackdelen med att samsova. Alla får kräk på sig när det händer. Fast ofta brukade vi hinna hålla sjuklingen utanför sängen, de mår ju illa just innan och med någon slags radar lyckade vi känna när det var dags. Dock ej alltid. Mycket tvätt blir det. :)
SvaraRadera