De här fina små prinsarna träffade jag häromdagen när de hängde med sina mammor på en middag. Vi träffades några stycken som för många år sedan lärde känna varandra på ett universitet, där jag pluggade en gång. Där läste vi om molekyler och celler, om kor, gener och torrsubstanser. Alla hade hundar, eller gillade åtminstone hundar. Det var nästan det bästa. Alla hade hundhår på tröjan, precis som jag!
Jag blev inte kvar på det universitetet utan vindlade vidare åt ett annat håll. Ni vet, ibland tänker jag så. Att jag har vindlat. Virrat. Hit och dit. I cirklar ibland. Bakåt också för den delen. Och då kan jag känna - men har jag inte kommit längre! Varför gick jag inte raka vägen? Ja, och så är det ju. Hade jag gått raka vägen, då hade jag säkert kommit längre, varit någon helt annanstans.
Och det är där, i just den tanken, som jag inser jag att jag inte kan ångra något. För, hade jag inte tagit en slingrande krok runt ett lantbruksuniversitet, då hade jag inte suttit med de här intressanta vännerna och pratat om trädgård, hundar och livet. Det är en försonande känsla. Jag vill inte göra om, inte vara någon annanstans. Jag vill vara här.
Det är ju sådär i livet. Och alla erfarnehter ger oss något. Det är ju inte alls säkert att den raka vägen skulle gjort en lycklig.
SvaraRaderaFörsoning låter bra :)
Och att vara här!
hurra för dig! det är ju precis så. vad är meningen med att ångra? precis evasleva, vem säger att den rätta, raka vägen skulle vara en garanti?
SvaraRaderaunderbart att läsa fina lotta.
Så tänker jag ofta. Inte minst om mina år som sjuksköterska. Yrket jag nu lämnat. Men hade jag inte tagit vägen runt det yrkesvalet vore jag utan många insikter. Och så hade jag aldrig träffat pappagubben. Och det är en tanke som nästan gör mig stel av obehag. Nej, livet är till för att levas och tas vara på. Och även för mig fungerar kringelikrokar bäst. Kram Anna
SvaraRaderaTack Lotta, fina kort och tack för att du har kringlat rundt. Nej nej nej vi kan inte ångra labbövningar, kliva upp i ottan och fodra får, samla urin och annat, göra foderstater och skrattat med er om det :)
SvaraRaderaTror att alla vinglar runt på något vis, jag har ju vinglat runt mellan länder men det är inget man ska ångra, det är du det som gör oss till den vi är idag.
Kram kram vännen A
Du har liksom Odysseus på sina irrfärder skapat
SvaraRaderasig erfarenheter och kanske kunskaper och
förståss "råkat" ut för bekanskaper. Det är nog
ganska bra - eller hur?
Just de bekanskaper man "råkat" ut för,betyder oftast mest av allt i livet.Formar en,nöter bort vassa kanter på ens figur ,vrider ut och in på ens liv,och lämnar skavanker. Skavanker som både syns och känns,gör sig påminda när otryggheten och ångesten lurar bakom kanten.Kunde man lika gärnat varit utan allt detta,vem har man varit då? En oviss människa som aldrig provat på,eller en hel och lycklig? Hade lyckan varit klar som en spegel, eller bara saknat reflektion?
SvaraRaderaTack Anonym, så tänkvärt du skriver. Och ja, vem hade man varit? Det är verkligen som du skriver - människorna man möter ger livet både glädje och skavanker. Och kanske är skavankerna också en slags rikedom.
SvaraRadera