Lillasyster bär runt sin docka. Den blir lite hårdhänt behandlad, lyft i håret eller i en fot. Men det finns en ömhet i hårdheten. Dockan ska kläs av och kläs på, köras i vagnen och sitta i snurrstolen. Så kommer den lilla till mig. Dockan ska ligga i sin säng! Lillasyster är tydlig, pekar - jag ska bädda ner! Den röda madrassen ska vara underst, gröna täcket på! Något vaknar inombords, en varm känsla i magen. Mina händer vet precis. De bäddar noga, stoppar om. Det här har jag gjort många gånger. För en evighet sedan och alldeles nyss.
Tänk det ser ut som om hon dansar med dockan. Du var ju väldigt förtjust i dockor, särskilt dockan Britta. Vilket fantastiskt foto du tagit.
SvaraRaderaMamma