vi förbereder

Vi är ute. Det finns verkligen massor att göra. Var ska vi börja? Jag och den lilla börjar i Kolonin. Kolonin finns mitt i trädgården. Man går in genom en portal av gamla grenar. På sommaren klättrar det klematis, kaprifol och en klätterros på portalen. Om de inte har frusit ner förstås, men i år ser det lovande ut, de har nog klarat sig. En hallonhäck är gräns till sandlådan. Jag och lillan rensar, klipper. Jag klipper långa, böjda, gamla pinnar. Inga nya, de ska få hallon. Min unge nickar och klipper små torra grenar. Vi rensar också i gången in. Mitt favoritställe. Gången är kort, kanske en meter lång, och kantas av timjan och lavendel. Citronmeliss och solgula blommor. Men inte än förstås. Snart.

marsljus

tidigvårfix

Storebror har varit hos en kompis och haft kul hela dagen. Vi andra har pysslat på här hemma. Vi bakade först glödhoppor, jag och lillasyster. De blev sådär. Sedan ville bagarkompisen gå ut i sandlådan. Hon tog på sin knallrosa mundering och jag mina täckbyxor (som jag älskar djupt och använder tills det är sommar). Och så gick vi ut i en blöt och geggig trädgård. Jag tunnade ur krusbärsbuskarna. Efteråt var vi trötta och när den lilla sov passade vi andra på att se en rysligt otäck film. En söndag som en söndag ska vara.

söndagsute

vilodagen

promenad

testar

Jag funderar på att sätta en logga på mina kort. Kanske är det bra och det är lite kul. Och fint med en dutt färg.

Jag har hämtat den lillas vagn på förskolan. Vi glömde den där igår. Jag bäddar in min unge och vi går en sväng bakom ålderdomshemmet. Vagnen kränger. Det är punka på ena däcket, vi måste fixa det. Men, jag bryr mig inte så mycket egentligen. Jag går i blåsten som river runt alla löv och tycker att det är skönt. Det grå, ruggiga, det är så kravlöst. Befriande nästan. Lillan ser lite butter ut och efter en stund sover hon. Jag kommer hem, går genom grinden, stänger den. Så ser jag att rosen vid staketet fortfarande blommar. Konstigt. Fint.

Det var söndag och systerysterdottern var fortfarande här. Vi åkte slingrande, smala vägar och stannade vid ett fält. Det var så vackert ljus där. Bildörrarna slog igen och det var tyst. Nästan helt tyst. Inga bilar som dånade förbi, inga tåg, inga mopeder. Bara vind och en hund som skällde långt borta. Björkar med blad som var ljust gula, nästan genomskinliga. Vackra hus och inte en människa. Jag tänkte, såhär får någon bo.

när det var sommar

kollot

och vi badade

vi var på kollo

det vilda