mellandagar

Mellandagar är sannerligen sköna dagar. Putti jobbar i en kakformsburk. Storebror och pappan ser på tv. Jag läser tidningar som glänser. Drömmer om färger, tyger. Puderrosa och guld. Kanske en sammetskudde med knapp? Pepparkakshuset krymper och julklappsvågen har fått en plats på hyllan.

paradrätten

Svärmor gör kroppkakor och en halv dag går vi runt och trampar. Potatis skalas, kokas, rivs och rörs. Fläsk i bitar och kryddpeppar i morteln. Massor av kryddpeppar ska det vara, det har jag lärt mig. Försiktigt ner i kastrullen. Där simmar de runt, grå, massiva. Och tillslut på tallriken. Sådärja! Så ska det smaka! Vilken bra konsistens. Var de för salta? Nejdå. Vem vill ha lingon? Ta en till. Ta lite spad, det hör till. Hur många åt du? Jag åt två och en halv. Jag åt fyra.

till syrran

skåpet

I tjugo år har skåpet har hängt med. Det har baxats från lägenhet till lägenhet, från hus till hus. Jag kan inte tänka mig att vara utan det. Jag kan se det i mitt tonårsrum, fyllt av teckningar. Drömmar. Ledsna tankar. Det stod i studiestaden. Allt nytt. Spänningen. Te. Morotskaka. Vännerna och hundarna. Resan till det som blev bra. Och så huset. Här står skåpet på sin plats, överfullt. Bågnande av nya teckningar.

i pionklänning

Kan man älska en hall? Jag tror att jag gör det. Den är fortfarande lite skruttig och vind, ja som resten av huset, men vad gör det? Den är som en gammal sirlig tant med lila hår och Kungen av Danmark i handväskan. Och vad gör det att hon har stödstrumpor när hon har en sådan fin klänning.

Kalas över tid

Lillasyster har inte så många kompisar än men hon fick ändå ett litet kalas. Fast, små kalas nuförtiden tenderar ändå att bli stora. Stora och smått kaotiska. När storebror fyllde ett, kom sex mammor med sina barn. Med mig blev det sju. Sju mammor med var sin ettåring. Många, visst, men ändå kontrollerbart. Nu var vi tre. Tre mammor. Och två ettåringar, två tvååringar och tre femåringar. Hej hopp! Jag gillar det. Jag gillar hur alla är helt införstådda med att man pratar två meningar för att sedan rusa iväg eller torka en mun eller rädda ett tippande glas. För att sedan fortsätta prata som att inget har hänt.

Det är också... ja, fint på något sätt, att se hur vi har utvecklats. På ytan har vi kanske gått bakåt. Perfekta skötväskor och lika oklanderliga ideal har fått några kängor av verkligheten. Det skinande, glänsande har fått maka på sig för det kladdiga. Men på insidan! Vi har tränats hårt i fem år nu och vilka rävar vi har blivit! Diplomater, multisamordnare, pragmatiker. Och kalasen känns definitivt mer avslappnade.

Prathelgen

I helgen fick vi besök av en av mina bästa kompisar, hennes superpinglor till tvillingflickor och en gosklump till labbe. När vi träffas så pratar vi konstant. Genom promenader, blöjbyten och matlagning - vi pratar. Diskberg reser sig i köket - vi pratar. Barn klättrar och kryper - vi pratar. Nytt, gammalt, uppdateringar och funderingar; vi har så mycket att gå igenom. På något sätt är det så att det mitt i kaoset finns en total koncentration. Lyx.

Bakelsedagen

Ett år

För ett år sedan föds en bakelsebebis. Liten, rund och luden. Vi tittar förundrat på henne - så mörk! Hon är hungrig, ammar direkt. Betraktar oss med svarta ögon. En adventsljustake i fönstret. Och hemma väntar mormor och en alldeles ny storebror.

gosungejul

Adventspyssel

Tanthuset

Vi skulle inte ha det, det hade jag bestämt redan innan. Vi skulle köpa hus och var på väg för att titta på ännu ett. Ja, det här huset. Det låg så dumt till, nära både en väg och en järnväg. Nej, det var inte på tal om saken. Så kom vi hit. Jag minns att vi gick in i köket och... ja, då var det klart. Här ville vi bo. Allt är snett och vint. Mycket borde göras, målas och fixas. Men, det gör inte så mycket. Det är ett vänligt hus. Och det finns gamla tanter i väggarna. Tanter som har kokat sylt under spiskåpan. Det är en bra känsla.

Puss

Blå advent

Vinter!

Den vita fudgen

Nu är all den vita tävlingsfudgen slut. Lite gav vi bort till storebrors förskola men det mesta... ja, det sa bara slurp!

Vit fudge

Idag gjorde jag en väldigt god fudge som innehåller vit choklad. Receptet är Therésias med bloggen (och boken) Söta saker. Hon har en tävling just nu där man kan vinna ett exempel av boken. Den ser jättefin ut så jag vill förstås vara med! Den här bilden är mitt bidrag.

Snö

Stora, mjuka snöflingor och ljuset är svagt rosa. Lillasyster åker pulka med fäll. Gud, vad det är härligt.

Kristyr

Mellis

Jag och lillasyster gillar våra mellanmål. Ett av favoriterna är det här: Jag kokar hallon och blåbär i lite vatten och så mixar jag det med en stor, riktigt mogen, eller ännu hellre övermogen, banan. Det häller jag upp i två glas, river i lite ingefära i mitt, och så äter vi rostade mackor till. Gott!

Pepparkakskärlek och grangnabb

Idag bakar vi pepparkakor. Jag gillar tanterna mest. Storebror gillar sneda granar som pratar med varandra. "Varför är du så trasig? Jag som är så snygg!" säger en till en annan. "Trasig och trasig. Vänta du bara tills jag har fått glasyr! Då ska vi se vem som är fin!" De är lite grälsjuka granarna. Men vi är väldigt snälla jag och storebror, för vi har ätit pepparkaksdeg i massor. Alla små snuttar. Pepparkakskärlek.

Tillykke store dreng!

Vi firade en fin liten kille som har blivit tre år. (så märkligt, jag minns det ju så väl när han var nyfödd - snön, ljusen och en liten skrutt i min väns armar. Var det verkligen tre år sedan?) Han är halvt dansk och halvt svensk, vilket innebar ett härligt danskt fika. På eftermiddagen äppelskivor med sylt och florsocker och glögg. Det är gott ska ni veta! Senare på kvällen efter en god fiskgryta, den danska födelsedagsgubben med godis och glasyr. Det finurliga med den är att man får skära var man vill, välja den bit man tycker ser allra godast ut, om det så är mitt på kakan. Det gör både barn och vuxna glada. Ja, särskilt svenskar som skär sina kakor särdeles regelstyrt. Vi behöver en liten dos danskt fika ibland, det är ett som är säkert.
Knus vänner!

Skruttputt

Lillasyster börjar bli en stor tjej. Den tanken tyckte jag var jobbig ett tag. Jag ville att hon skulle vara bebis för evigt. Stanna tiden. Där är jag inte nu, nu känns det härligt att hon börjar bli så stor. En liten person som säger mamma, pappa och tack och bestämt trycker sitt lilla förvånansvärt starka pekfinger på allt som är intressant. Ett litet barn som gapskrattar med sin brorsa och som envetet ska upp på alla bord. "Meeen Putte!!" säger storebror när hon pladask sätter sig rakt på ritblocket. Ja, vi kan bara hålla med - lite jobbig är hon allt. Men go. Och rolig. Och helt sin egen person. Det är spännande.

Hej vardagsglädje!

Det är inte klokt vilken fin kastrull jag hittade häromdagen på en secondhandaffär. Den stod där på en hylla, kostade 35 kr, och var så ljuvligt söt att jag inte kunde tro mina ögon. Och där gick folk in och ut ur affären och ingen hade köpt den. Jippi!

Försjunken

Häromkvällen hittade jag storebror i hallen, uppkrupen i fåtöljen, läsandes en leksakskatalog. Ja, kanske inte läsandes precis, det kan han inte än. Men han tittar noga på alla bilder, läser historien. Eller funderar på bilderna. Ögonen rör sig över sidorna, ibland stannar de upp. Han är allvarlig, koncentrerad. Det är på något sätt så tydligt då att han har ett eget liv, utanför oss föräldrar, att han funderar och drömmer. Det är bland det finaste jag vet.

Nyanser av gult

Jobbar i skötväskan

Förvandling

Plötsligt blev den lilla klädhallen ett helt eget rum. Här kan man sitta och prata med starwarshjälten när han sitter på toa. Här kan man sitta och klä på en sprattlande snartettåring. Här kan man prata med sina bästisar i telefonen i timmar. Ett bekymrat rum iklädde sig glamordräkt och står stolt.

Nästan klart!

Nu har vi äntligen tapetserat det sista i hallen! Det är så skönt men samtidigt är jag lite tudelad. Å ena sidan tycker jag att det blev vackert, precis som jag tänkte mig. Å andra sidan så är jag rätt så less på tapeten, vi har hållit på så länge. Det var ett galet långt mönsteravstånd på den så vi fick klippa bort och klippa bort för att få det att stämma. Och rummet med alla sina vinklar och vrår, sladdar och dörrar... pust! Men nu! Nu är vi nästan klara, bara några lister återstår att måla.


Kaninpåsen från Lagerhause. Den rymmer en massa vantar och är fin tycker jag.


Och grejer till lillasysters vagn. Rolis tar igen sig.