Försjunken

Häromkvällen hittade jag storebror i hallen, uppkrupen i fåtöljen, läsandes en leksakskatalog. Ja, kanske inte läsandes precis, det kan han inte än. Men han tittar noga på alla bilder, läser historien. Eller funderar på bilderna. Ögonen rör sig över sidorna, ibland stannar de upp. Han är allvarlig, koncentrerad. Det är på något sätt så tydligt då att han har ett eget liv, utanför oss föräldrar, att han funderar och drömmer. Det är bland det finaste jag vet.