Lilla Gul

En god vän kom och hälsade på. Med sig hade hon sin goldenhane, han som vi en gång kallade Lilla Gul. Vi kallade honom så eftersom det redan fanns en gul, Stora Gul, min golden, den gamle stollen. Men Lilla Gul är inte längre liten. Han är stor. Stor! Och praktfull. Han har den mest perfekta färg man kan tänka sig på en golden. Inte vit, inte röd, utan ljust skimrande guld. Och huvudet! Jag smälter! Ja, jag vet, jag vet, utsidan är inte det viktigaste. Men han är så vacker! Faktiskt den vackraste hund jag vet. Och så till insidan - han är go som den goaste bulle! En stor, gosig bebis trots sina sju år. Lägg dessutom till att han är viltspårchampion. Ja, ni förstår. Lilla Gul har blivit en McDreamy i hundformat. Dröm-Gul.

på tröskeln

Lillan sitter på tröskeln mellan köket och hallen. Hon stollar sig och jag skrattar. Hon skrattar. Vi sitter i vårt lilla hus som står bland andra hus med andra trösklar, andra mammor och andra ungar. Vi gör nog samma sak som alla de där andra. Men det känns speciellt ändå.

livet i soffan

promenad

testar

Jag funderar på att sätta en logga på mina kort. Kanske är det bra och det är lite kul. Och fint med en dutt färg.

handling pågår

Att få ha en egen vagn, det är viktiga grejer. Allt packas med omsorg. Eller, nej förresten. Allt släpps rakt ner. Dockan ligger underst med näsan tryckt mot gallret. Jaja, så kan det bli. Schåpig behöver man väl inte vara.

julfotografering