Lillan sitter på tröskeln mellan köket och hallen. Hon stollar sig och jag skrattar. Hon skrattar. Vi sitter i vårt lilla hus som står bland andra hus med andra trösklar, andra mammor och andra ungar. Vi gör nog samma sak som alla de där andra. Men det känns speciellt ändå.
Det är otroligt vad inspirerad jag blir av dina ord. Det är så härligt att få läsa till dina foton.
SvaraRaderaDu är fin alltså. Då skriver jag snart igen.
SvaraRadera