Lillasyster är ofta ute i trädgården och vandrar runt. Äter några smultron, bär några stenar, kör sin lilla sulky. Hon är gärna barfota, det verkar inte besvära henne alls. Jag fattar det inte. Gruset. De mjuka små fötterna. Men hon går bara där och är mitt i sommaren med hela sin varelse. Idag regnade det en stund och när det slutat fick lillan bråttom ut. Hon skrattade och sjöng. Jag tänkte att jag håller med henne. Livet är är som finast på en efterregnetsväng.
Jag älskade grus under fötterna när jag var barn. Jag är ju fortfarande barn men när jag var ett barn som inte hade egna barn. Nu är jag mer gammal, nött och hälsporrig.
SvaraRaderaJa, haha, Johanna! Så är det verkligen för mig med. Nött är ordet.
SvaraRadera