måndag 2 maj 2011
lilla L
Du är underbar ska du veta. Än är du så liten att vi alltid är tillsammans. Varje dag, varje natt. På kvällen busar du runt i sängen. Vi gosar, tittar på fötter och händer. På magen, det är roligast, och på näsan. Där är din! Där är min! Jag lägger dig på kudden och sjunger för dig, hoppas att du ska somna utan att jag behöver släcka. Kanske kan jag läsa? Det går visst inte. Jag släcker. En varm liten klump i min famn. Du sjunger i mörkret, pratar, petar mig i näsan. Till sist tänder jag igen, det här blir bara för jobbigt. Nu är jag bestämd. Nu är det dags att sova. Och jag vill läsa. Du blir arg! Gråter lite. Sedan gäspar du. Gnuggar ögonen. Och du lägger dig på kudden, kommer nära, nära. Andas mot min axel. En liten hand stryker min arm. Handen är så mjuk. Min arm är också mjuk. Allt är kärlek. Så sover du. Jag pussar på din panna. Den är svettig. Varför blir barn svettiga när de somnar? Och jag tänker - jag vill alltid minnas.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Man känner igen sig! Tack för fin kommentar. Kram Anna
SvaraRadera