Varje dag har den stora gått och tittat på våra rabarber och varje dag har han frågat - får jag en nu? Är de klara nu? Och varje dag har jag sagt - de ska få växa lite till. Snart ska du få. Så kom regnet. Och i regnet reste sig gröna paraplyn ur jorden, veckade, praktfulla. Vi ryckte, som jag lärt mig. Sedan fick han den första förstås, han som väntat mest.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar