Jag tror att jag är på väg iväg. Ja, det känns som om det äntligen är dags att bege sig. Att gå åt ett annat håll. Bort från allt det där försökandet och klumpen i magen. Mot en ny känsla.
Tankarna bromsar oss , låter oss inte komma vidare och komma till vår rätt. Våra drömmar och vår längtan blir till knutar i våra liv. Knutar knutna så hårt att hjärta och själ inte får det blod de behöver.
Låter intressant,kan du inte delge oss mer av dina tankar.Vi är många som försöker komma bort från försökandet ock "klumpen" i magen.
SvaraRaderaTankarna bromsar oss , låter oss inte komma vidare och komma till vår rätt. Våra drömmar och vår längtan blir till knutar i våra liv. Knutar knutna så hårt att hjärta och själ inte får det blod de behöver.
SvaraRaderaJag vet inte om det här är från samma person men det var väldigt fint skrivet. Jag berättar gärna mer sedan, när jag hittar lite tid.
SvaraRaderaSamma lika.
SvaraRadera