Vi är ute i trädgården. Klippa, rensa, kratta, bära, köra skottkärra, så, vattna. Allt det vill vi göra. Men det är hela tiden dags att äta igen. Och trädgården är oändligt stor. Vi sliter lite här och där. Barnen springer, hoppar studsmatta. Den lilla åker skottkärra och den stora placerar stenar där han tycker att stenar ska vara. Jag inser att det inte blir någon magiskt stor insats idag heller, att trädgården kommer att vara ett vildvuxet ställe även i år. Solen värmer skönt och vi äter sommargrillad korv där vi sitter i våra omålade trädgårdsmöbler.
Törs du släppa pappan i rabatten? Modiga du!
SvaraRaderaHaha, instruktionerna var tydliga 1) ryck inte bort något du inte vet vad det är 2) ryck bara bort det du vet är ogräs 2) ryck helst inte alls. Det var tvunget, tvååringarnas existens var synnerligen hotad där ett tag.
SvaraRadera