onsdag 2 november 2011



Nu ska jag försöka börja fixa med fotografierna från bröllopet. Jag har behövt en liten paus från det hela men nu längtar efter att titta på dem, att redigera och sätta ihop bildserier. Samtidigt så vet jag hur jag är. När jag tänker att jag ska göra något, så gör jag oftast något annat. Men kanske. Kanske kommer det bröllopsbilder framöver.

6 kommentarer:

  1. Vi vill gärna att det kommer en och annan bild framöver!

    SvaraRadera
  2. Haha där fungerar du precis som jag. Ju mer jag måste göra något desto mer vill jag (och gör) något annat. Hopplöst fall. :) Tack för den underbara kommentaren hos mig och tack för att du länkade, hade tappat dig och blev så fridfullt lycklig av att hitta tillbaka. Min hårddisk kraschade för ett bra tag sen och alla mina bokmärken försvann. Att minnas adresser är inte min starka sida. Kanske ska jag vara förutseende och skaffa en bok på sidan om datorn där jag klottrar ner adresser, som en säkerhet. Jag ska svara på din kommentar hos mig också. Gillar inte när man svarar på andras kommentarer hos den andre. Det blir så svårt att gå tillbaka och läsa då och jag tror andra än vi som "pratar" finner nöje i att läsa kommentarer och svar och då är det bättre att allt är samlat. KRam!

    SvaraRadera
  3. Det ser liksom ut som en dallrande högsommardag. Jag längtar så efter mer bröllopets minnesklickar, Lotta. Jippie, ge oss mer.

    SvaraRadera
  4. Persilja: jag är så glad att du hittat hit igen! Det är inte så mycket inredning just nu men den lusten är på väg känner jag. Jag börjar att fundera på tapeter. Vi ses igen!

    Johanna: Det var varmt, om än inte dallrande, men när jag ser bilden med det i tanken så håller jag med. Kanske är det all asfalt. Den tillsammans med systerdotterns snygga komposition. Hur den inverkar på känslan av värme vet jag inte. Är det ett minne från någon film?

    SvaraRadera
  5. Ja, systerdotterns känsla för innehåll och inverkan är fantastisk. Jag hoppas att hon skriver ut alla kommentarer om henne här och bär dem med sig i livet när positiv kritik är som mest välbehövligt.

    SvaraRadera