att stoppa om

Lillasyster bär runt sin docka. Den blir lite hårdhänt behandlad, lyft i håret eller i en fot. Men det finns en ömhet i hårdheten. Dockan ska kläs av och kläs på, köras i vagnen och sitta i snurrstolen. Så kommer den lilla till mig. Dockan ska ligga i sin säng! Lillasyster är tydlig, pekar - jag ska bädda ner! Den röda madrassen ska vara underst, gröna täcket på! Något vaknar inombords, en varm känsla i magen. Mina händer vet precis. De bäddar noga, stoppar om. Det här har jag gjort många gånger. För en evighet sedan och alldeles nyss.

och mitt hjärta

mitt hjärta

Nu är det här!

Det är inte klokt vad härligt det är att gå upp på morgonen och gå in i ett vardagsrum som badar i ljus!

pellisar

Kanske kommer jag mig äntligen för att plantera om pelargonerna idag. Vintern har varit tuff för dem, kanske slarvade jag med att täcka för fönstren när det var som kallast. Min fina uppstammade Brocad har dött, likaså en Mårbacka och Appleblossom Rosebudsticklingen som jag bytte till mig förra sommaren. Kvar finns några Mårbackor, lilla bonsailiknande Meadowside Beauty och blodröda Irene Apache. Och så Ica förstås. En rosa pellis som jag köpte på ICA för många år sedan. Hon är inte någon slående skönhet, det kan man inte säga, men hon blommar så snällt att jag inte har hjärta att kasta bort henne. Så hon åker in i vinterförvaringen varje höst och kommer ut, oskadd, varje vår.

Förresten. Säger ni pelargon eller pelargonia? Min mamma har alltid sagt pelargonia - visst är det så mamma? - och det är så rart. Finare. Lite gammaldags.

utflykten

eftermiddag