rött idag

Idag var jag på loppis. Där hittade jag den här fina kastrullen. Lysande rödorange är den, precis som den lillas kjol.

hemmadag

Idag är vi hemma. Storebror har magsjuka men inte så mycket tackochlov. Lillasyster har snuva och feber som åker upp och ner. Det var 27 grader kallt i morse men nu är det visst bara åtta. Jag går och plockar. Funderar på olika saker, på resan norrut, sommaren och tillhörighet. Den stora ser på TV och den lilla... vad gör hon egentligen? Jag kollar. Där är hon. Hon sitter i badrummet och går igenom pappans necessär. Plockar ur, plockar i. Jaha, där är visst kammen jag letade efter. Ett tåg går förbi. Diskmaskinen skvalpar. Det är lugnt och lite trist. Och samtidigt skönt, rofyllt. Det är vardag. Hemmadag.

arbete pågår

sommaryra

Det är inte klokt vad jag längtar till sommaren nu! Ni förstår, här hemma ligger en hög av fröpåsar och väntar. Så mycket olika sorters vallmo att jag fnissar lite när jag tänker på det. Lila, vita, svarta, rosa. Höga, låga, enkla, dubbla, pionblommande och de med fjädrar. Ja, jag ser framför mig ett hav av puffiga pioner. De dansar runt, är så glada, hejdlösa. Vilka flirtar! Mitt i havet står stadiga solrosor. Höga och låga, gula och svarta. Bastanta i yran. Och det viktigaste - luktärter! Runtom alltihop luktärter! Massor, massor! De har fått stå åt sidan några år men äntligen ska de få komma tillbaka. Med besked!

Ja, jag hoppas att ni kan komma hit vänner, för vilken sommar det blir!

min första

Inte såg han ut som jag trott. Jag som föreställt mig ett mörkt barn. Tjockt hår. Säkert spinkiga ben och pappans gröna trekantsögon. Och vad kommer?! En rund boll med vitt, fjunigt hår och blå ögon. Men vad gjorde det?! Han var go som den goaste bulle!

benvärmarna

Imorse svepte isvindar längst golvplankorna. Jag byltade på barnen allt jag hittade utan att behöva ta alltför många steg i detta Antarktis. Mjuka byxorna slängda i fåtöljen - blir bra ovanpå strumpbyxorna. Puttis favviströja under bordet - perfekt. Inneskorna behöver vi. Men, jädrans, de ramlar av. Hmm... vi har väl några mormorsstickade benvärmare någonstans, då sitter de nog fast. Få se.. vantar, mössor, tjocksockar... tröjor... handskar... Äh! Jag häller ut allt! Ja, här är ett par! Oj. Vad matchigt det blev. Bara sådär.

hänga med

Min mamma ringde. Jag läste, det är väl inte. Oro i rösten. Nej mamma, det är det inte. Den där nya känslan, det handlar om annat. Om att samla in en massa vevande tentakler och stå stadigt. Att inte vilja vara med till varje pris. Barnen hänger nämligen inte med när jag springer med andan i halsen. När jag hela tiden är utanför det som är vi. Vi behöver sätta oss nu. Ja, jag vill sitta med min familj, andas och kanske spela lite micado.