torsdag 7 juli 2011

spaning



När gamla stollehunden levde låg han ofta på gruset och tittade ut mot vägen. Det var hans bästa plats. Nu har han fått en värdig ersättare. Varje dag sitter hon, eller ligger, i godan ro långa stunder på trappan. På bilden tittar hon på mig men oftast är hon vänd utåt, helt upptagen av sin vägspaning.

3 kommentarer:

  1. Den blicken går inte av för hackor! /A-M :-)

    SvaraRadera
  2. Jag är så otroligt nyfiken på hur ni bor. Själva huset är en sak men mer läget. Finns det hus runt om? I ett samhälle? Är det grusväg in till er? Allt det funderar jag på.

    SvaraRadera
  3. Johanna. Vi bor precis mitt i ett samhälle, helt inträngda. Konstigt nog känns det inte så inne i trädgården, men jag skulle ändå gärna flytta oss rakt ut på landet, långt från alla vägar och järnvägar. Men du får ju se när du kommer hit. Det får inte vara för långt borta.

    SvaraRadera