
När gamla stollehunden levde låg han ofta på gruset och tittade ut mot vägen. Det var hans bästa plats. Nu har han fått en värdig ersättare. Varje dag sitter hon, eller ligger, i godan ro långa stunder på trappan. På bilden tittar hon på mig men oftast är hon vänd utåt, helt upptagen av sin vägspaning.