

När våren nästan blivit sommar händer alltid samma sak. Då säger vi samma meningar om och om igen. Vi säger du, vet du vad jag tänker på? Vi måste stanna här. Snälla du lova. Lova att vi stannar!
När våren går över i sommar är vintern glömd och förlåten på ett ögonblick. Inte gör det något tvättmaskinen frös till is och att jag bunkrade ullkläder som en galen hamster? Och vad spelar det för roll vi fick säga till våra gäster att de skulle klä sig varmt, riktigt varmt, för att isvindar jagade längst golven.
Nej, vad gör det när golven är så lena och varma om sommaren? När vi bor i ett stort moln av syrendoft? När det finns svävande lila bollar och tulpaner som är röda och lila och fransiga? Då inser vi - var ska vi bo om inte i det här huset? Det här lilla vinda huset där köket är så vänligt och rummen så snällt blommiga?
Ja, när sommaren kommer, då bor vi här för evigt.