stuvandet

Jag stannar upp och tittar på honom där han står och stuvar. Han rör och rör. Jag tror att han rör i en halvtimme i den där kastrullen. Utan uppehåll. Det är märkligt att han ids. Men väldigt hemtrevligt på något sätt.







Vi andra bakar pepparkaksmuffins med morotskakeglasyr. De blir svulstiga. Perfekta faktiskt.

Det är kallt. Jag har packat in dahliorna i fiberväv så att de inte ska frysa sönder. Fåglarna har frön i solrosorna en lång tid framöver. Bra. Vi behöver lägga ut trasmattorna på golven. Borde jag kanske skura golven först? Lillfisan får sova i mormorsstickade ullbyxor ute. Ja, nu är det ofrånkomligen höst. Långt gången höst. Vad fort det går.

snart

Snart är vi där. Jag tänker sura tankar om hur grått och trist det kommer att bli. Men, så hittar jag de här bilderna från förra året och blir direkt motbevisad. Välkommen november!