tjejerna

Det här var en så rolig kväll! Vi sprang ut när den lilla hade somnat, hittade en brandstege och vinglande längst upp fångade vi en fantastisk kvällssol!

Fler bilder finns här i min fotoblogg.

ojdå igen

Det är lätt att tro att hon bara sitter och är söt. Hon är ju så liten och vän! Haha, skulle inte tro det, säger vi som känner henne. Den väna verkar nämligen i det dolda. Tyst, effektivt och oförtrutet.

ojdå

lilla L

Du är underbar ska du veta. Än är du så liten att vi alltid är tillsammans. Varje dag, varje natt. På kvällen busar du runt i sängen. Vi gosar, tittar på fötter och händer. På magen, det är roligast, och på näsan. Där är din! Där är min! Jag lägger dig på kudden och sjunger för dig, hoppas att du ska somna utan att jag behöver släcka. Kanske kan jag läsa? Det går visst inte. Jag släcker. En varm liten klump i min famn. Du sjunger i mörkret, pratar, petar mig i näsan. Till sist tänder jag igen, det här blir bara för jobbigt. Nu är jag bestämd. Nu är det dags att sova. Och jag vill läsa. Du blir arg! Gråter lite. Sedan gäspar du. Gnuggar ögonen. Och du lägger dig på kudden, kommer nära, nära. Andas mot min axel. En liten hand stryker min arm. Handen är så mjuk. Min arm är också mjuk. Allt är kärlek. Så sover du. Jag pussar på din panna. Den är svettig. Varför blir barn svettiga när de somnar? Och jag tänker - jag vill alltid minnas.

igen

Jag bearbetade den här bilden på ett annat sätt, som passar min väns personlighet och färger bättre. Och jag måste säga det igen L-o min kära, du är superfin!

rakt in i hjärtat

det gamla växthuset

I vår trädgård finns ett litet växthus som är gjort av fönster. Det är rätt fint i sin skruttighet och det håller reda på våra gamla krukor. Ibland har vi picknick därinne men då måste man vara beredd på att få spindelgäster. Fast, egentligen är det väl vi som är gäster hos dem, det är ju de som bor därinne. Kanske är det inte ens ett växthus, egentligen. Kanske är det ett slott av glas. Till en spindeldrottning och hennes hov.