Det regnar varje dag. Ja, nästan i alla fall. Det gör inte så mycket, vi tycker att det är ganska skönt. I tisdags åkte storasysterkusinen hem. Det var lite sorgligt, som ett tecken på att den inte ska vara för evigt, ledigheten, sommaren. Men syskonkusinerna kom och hämtade och det var roligt. Äntligen fick vi fira nittonåringen. Och ute växer det. Krusbär. Hallon. Vinbär. Än är det tid kvar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar