Jag läste den här bloggtexten som en vän till mig skrivit. Och jag känner mig ledsen, nästan lite illamående. Har vi inte kommit längre? Är det här 2012? Jag tänker på min lilla tjej, på hur hon dansar på vardagsrumsgolvet. Hon dansar för att det är härligt, för att hon vill. Hon dansar inte för någon annan. Hon funderar inte på hur hon ser ut. Hon vet inte än att det finns människor som vill göra fult och trycka ner. Hon bara finns.
Det är verkligen tråkigt och skrämmande, upprörande och så himla ledsamt. Jag funderar ofta hur det ska bli för min vilda tjej som jag hoppas ska få fortsätta att vara den hon är och hur ska mottas av "samhället".
SvaraRaderaJa. Det känns otäckt. Kram!
SvaraRadera