Nu har St Nicholas börjat blomma och det gör mig så glad. Så fin med öppna blommor med guld i mitten. Jag har varit lite nonchalant och inte brytt mig så mycket om honom. Så liten. Inte alls som fyrametersrosorna. Men, den här vintern har han visat vem han är. När fyrametersrosorna frös ner till botten, var Nicke bara lite naggad i kanten.
Lillasyster äter morotspuré och verkar tycka att det är gott. Hon undersöker det kladdiga och det slår mig hur lätt det är med bebisar. Bara att spola av.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar