Att få ha en egen vagn, det är viktiga grejer. Allt packas med omsorg. Eller, nej förresten. Allt släpps rakt ner. Dockan ligger underst med näsan tryckt mot gallret. Jaja, så kan det bli. Schåpig behöver man väl inte vara.
Det går bra att ha tunna, långa armar och armbågar som sticker rakt ut. Det gör inget om man vinglar fram. Det mesta av allt det där man oroade sig för gör ingenting alls. Inte ett dugg faktiskt.