Sötaste brorsorna

Bulltid

I många år kunde jag inte baka bullar. Jag försökte och försökte men de blev torra, tråkiga, klistriga, smakade jäst eller bara konstigt. Så en dag tänkte jag att det är väl som sjutton, jag SKA lära mig att baka bullar om jag så inte ska göra annat i flera veckor!! Då plöstligt kunde jag. Visst är det konstigt? Godast är vaniljbullar tycker jag. Storebror gillar kanelbullar mest och pappan äter allt som liknar en bulle.

Badtid

Hallontid

Jag och bebisbakelsen är först uppe idag. Vi går ut till hallonhäcken (vad stor den har blivit! Vild!) och letar nya, röda hallon. Bakelsen suger länge på dem, ser lite fundersam ut. Så tittar hon på mig och ler. Gott! Det är bestämt gott! Första sommaren, första hallonen.

Mormorsstickat

Den här fina koftan stickade min mamma till storebror. Den är gjort av den mjukaste ull och till den finns ett par underbart sköna hängselbyxor. Jag tror att storebror använde koftan och byxorna varje dag i vagnen det första halvåret. Först var jag skeptisk över färgen men det kan jag inte förstå nu - den är ju helt ljuvlig!

Sött som socker

Jag är ohjäpligt svag för det som är sött. Ibland blir det för mycket och det känns som om jag ska kvävas av allt det rara. Då måste jag röja, rensa bort, spetsa till. Men, håller jag mig bara i styr så att det blir lagom, lagom för mig, är jag en hopplös sucker för sockersöta saker.

Blommigt

Jag tror att jag övergav det sakrala i samma stund som jag skrev det. Den blommiga tapeten, specialbeställd från England, har väntat i skåpet i ett par år nu och jag känner plötsligt att det är dags. Ljuv glamor väntar det vita lilla rummet.

Vitt

Jag målar vitt i vår hall och blir alltmer besatt. Jag vill måla vitt överallt. Jag drömmer: Rent. Enkelt. Sakralt.

Vad säger han till henne?

Pionraset

Pionerna fick inget stöd i år och föll efter en dag. De är ändå rätt vackra där de ligger tycker jag.


Jag föll också, under ett par dagar. Gamla spöken, gammal sorg, dök upp mitt i solen och sommaren. Men så tittar jag på min familj och tänker att det är bra ändå. Det är så det får vara. Mörka strimmor får finnas, får plats, i det varma ljusa.

Finaste fina

Sommardofter

Det doftar smultron när man kommer in i vår trädgård. Vid syrenbersån växer de i massor. Storebror och hans kompis sitter på det varma gruset och trär på strån.


Jag och lillasyster är inne och skurar köksgolvet. Det är roligare än det låter. Efteråt är golvet ljust och lent och det doftar såpa i hela huset.

Välbekant

Igår hittade jag det här porslinet på en loppis och fick en så tydlig känsla av att jag ätit på det förut. Hade vi de här tallrikarna när jag var liten?

Sommarduka

Jag älskar porslin. Glas. Bestick. Dukar och servetter. Särskilt älskar jag det som är udda och blommigt. Tantglas och farmorsporslin. I sommar ska jag duka på rosiga dukar och göra hallonsylt att lägga i gnistrande skålar. Min inneboende tant ska få fritt utlopp. Det blir riktigt fint.

"Hej min sköna böna"

Utanför vår dörr finns ett litet väderbitet trähus där man kan skriva en rad.



En dag när jag öppnade den lilla dörren så fanns där ett meddelande. Från Rymdblomman såklart.

Det sköna gröna

Prinsessan och kungen

Varje gång storebrors kompis från förskolan är hemma hos oss inträffar en förvandling. Vi blir kungliga. Kompisen är alltid prinsessa, storebror är kung och jag är drottning. Vi har högtidliga middagar, skålar ur glas på fot och är oerhört majestätiska.



Majestäterna är dock inte sämre än att de kan gå loss på studsmattan. De studsar som inga andra! Se upp Victoria och Daniel!