söndagsute

söndagsinne

mer och fler

Den stora tycker att vi ska skaffa en till liten. Då skulle den lilla kunna ta hand om den pyttiga och så skulle den stora ta hand om den lilla. Ungefär så gick resonemanget.

hörnet

Den lilla har fått en egen vrå. Där får det plats ett bord och några stolar, en liten säng och en fransig lampa. Här kaffe! säger lillan. Jag gillar inte kaffe så mycket vanligtvis, men idag är det rätt gott. Och så får man mat, direkt ur kastrullen. Inga krusiduller här inte. Vi har det bra i hörnet.

hejdå julen

Idag dansades julen ut. Det var ett ovanligt vemodigt avsked. Jag var inte riktigt klar med den än. Men stämningen, färgerna, känns annorlunda. Det är dags. Ja, hejdå julen. Hej ljus och nytt.

vilodagen

en minisaga

att vara sin egen

Pappan hörde ett samtal mellan storebror och en ett par år äldre pojke. Den andra pojken frågade om de kunde åka skridskor. Storebror sa tydligt och självklart att han inte ville det. Vi kan väl göra något annat, som båda vill. Jag gillar inte sport så mycket. Det gör mig glad. Ja, inte just det att han inte gillar sport. Sport är bra. Nyttigt. Kul. Men, det gör mig glad att han står där rak och stadig och säger vem han är. Vi bor i ett samhälle där man sportar. Han befinner sig ofta bland barn som spelar ishockey, innebandy, fotboll. Inget fel med det. Men storebror har också hamnat i en värld där det är bra att vara framåt, att vara orädd, fysisk. Där det finns en massa normer som handlar om att är viktigt att inte vara någon mes. Där mes är lika med eftertänksam och försiktig. Jag tänker att det skulle var lätt för honom att känna att han borde vara tuff. Men, han fortsätter att bygga sitt lego, att befinna sig i sina fantasivärldar. Han vill fightas. Men inte för hårt. Han funderar och fantiserar. Spelar och ritar. Han är nöjd om han får springa med sina bästisar, leka timme ut och timme in. Ja, jag blir glad. Han är precis den han vill vara.

det nya året

Det är ett nytt år. Jag funderar på hur livet är. Och på hur det gamla året har varit. Vi har det bra, vårt lilla gäng, men december har ändå inte varit en så bra månad. Det är så synd för jag brukar gilla december. Allt det vackra och mysiga. Jag är hejdlöst förtjust i det som är mysigt. Egentligen. Men det har inte varit så i år. Livet har känts stressigt, pressat. Inte hela tiden, men alldeles för ofta. Och det har varit på ett svårgreppbart, diffust sätt. Ja, så att jag inte riktigt har vetat om det där pressande kommer utifrån eller... kanske inifrån? Men nu är det nytt år och nya tider. Det här vill jag de tiderna ska föra med sig:

1) Att vi ska leva här och nu, i vår lilla familj. Att jag ska samla tankarna och koncentrationen och stänga ute det onödiga. Strängt stänga ute, om det så behövs. Ja, herregud, så måste det bli. Mer stränghet utåt. Så att det blir mer plats. I huvudet mest av allt faktiskt. Plats för tankar på det som är lugnt och kul. Utrymme för soffhäng och fantasivärldar och annat som är viktigt.

2) Att jag totalt ska snöa på vårens spännande projekt.

Fokus. Det är nyckelordet.

Det vill jag satsa på. Men om jag får önska något som jag inte kan styra, där har jag en önskan som är större än alla andra. Det är att min mamma ska få vara frisk. Snälla, goda Gudis, hjälp oss med det.

Du som läser. Min vän. Om du vill. Vad önskar du?

en höstmorgon

En isande kall höstmorgon 2010 fotograferade Pia Eriksson Meshkat oss. Bilderna blev så vackra! Här har jag beskurit dem för att verkligen komma nära, men ursprungsbilderna är fantastiskt fina som de är. Jag är så glad över dem.

hälsar på kompisar

De här bilderna är inte tagna nu i jul. De är tagna vid två tidigare tillfällen. Nu i jul blev nästan inga bilder tagna. Det verkar vara något fel på min nya kamera. Det blir ok bilder ändå men jag får inte skärpan riktigt där jag vill ha den. Tur att det finns gamla bilder. Gamla bilder på god, gammal vänskap.